Riskutbildning för B-körkort

Riskutbildningen består den 1a April 2009 av två stycken delar, riskettan och risktvåan. Meningen med de två riskutbildningarna är att eleven ska förstå vilka faror som finns i trafiken och hur man kan motverka dem. Under dessa utbildningar får man prova på diverse riskmoment så att man kan hantera om de skulle inträffa i verkligheten.

Riskettan

Riskettan är enbart teoretiskt och handlar främst om alkohol, droger och trötthet i trafiken. Enligt Trafikverket måste kursen vara minst 3 timmar lång, men detta inkluderar ofta ett par fikapauser. På riskettan brukar det vara en föreläsare som berättar om alla olika risker. Även brukar det visas diverse filmklipp från krockar i trafiken och vad som orsakar dem. Denna riskutbildning kan till skillnad från risktvåan utföras på nästan alla trafikskolor. Det enda som behövs är en föreläsare. För risktvåan behövs det stora anläggningar med inringade områden och flertalet bilar, därmed finns det också bara ett fåtal sådana runt om i landet.

Risktvåan

Den praktiska delen av riskutbildningen är risktvåan. Riskutbildning 2 är främst känd för sin halkbana men inkluderar mer än så. Det första som brukar göras på risktvåan är att man får prova på en krocksimulator där man får känna på hur det känns att krocka i 5-10km/h. På riskutbildning 2 får man även prova på att spänna sig fast i en voltande bil som sedan roterar runt så man får känna på hur det känns att volta. Därefter brukar de flesta risktvåan anläggningar tvinga eleverna att blåsa i ett alkolås innan det är dags att få prova att köra på en halkbana.

Halkbana

Beroende på anläggningen så utförs halkbanan på olika vis. De flesta har de traditionella halkbanorna som på sommaren fylls upp med en stor pöl vatten så man får prova på hur det känns att få vattenplaning och på vintern isas banorna och man får prova på att få ishalka. Andra anläggningar har istället skid-car banor vilket innebär att bilen monteras fast i en ställning med stödhjul som kan höjas och sänkas för att öka eller höja halkrisken.

När man får vattenplaning så ökas bromssträckan rejält och man brukar räkna ut den nya bromssträckan genom att kvadrera den normala bromssträckan och sedan dela den med 10. Detta innebär exempelvis om vanliga bromssträckan skulle vara 30 meter så är bromssträckan vid vattenplaning 30*30/10m det vill säga 90 meter. På riskutbildning 2 lär man sig vad Vägverket gör för att motverka vattenplaning och detta är att när de bygger vägar så vill de att snedlutningen ska vara minst 0.5% så att vattnet snabbt rinner av.